<< Tillbaks till Innovationer huvudsida

I arbetet inom forsknings- och utvecklingsprojektet Ecosanres kom jag att utveckla tekniken med Infiltra vidare vilket så småningom gav upphov till en teknik som vi i projektet kallade för ”Mulchfilter” och som i Sverige senare marknadsfördes och såldes under namnet för ”Mullfilter”.  

Ecosanres uppgift var att utveckla och demonstrera teknik för torra urinsorterande avloppslösningar för utvecklingsländer. Ett av de större problemen man stötte i projektet, var hur gråvatten, dvs vatten från kök, tvätt och duschrum skulle tas om hand. Olika lösningar för behandling testades men ofta blev igensättning av mark och med illaluktande smutsigt vatten, stående på marken utanför husen som följd.  

I ett av pilotprojekten, ”Hull Street” som drevs i Kimberly i Sydafrika, hade man under många år tampats med problem med igensättning trots mängder av försöka att undvika detta. Man hade prövat fettavskiljare och sandfilter, slamavskiljare med stenkistor och resorptionsdiken och andra typer av ”soak-away- system, men alltid med samma slutresultat, dvs att anläggningarna satte igen och vatten trängde fram på marken. Som expert på gråvatten fick jag 2005 förtroendet att försöka komma upp med en ide för att komma till rätta med problemen.  

Den lösning som jag föreslog var att köksavloppet, som innehåller merparten av partiklar och organiskt material och som är möjligt att avleda över mark, skulle förbehandlas i form av ett ”kompostfilter” placerad utanför köksväggen.  I detta filter var tanken att matrester, oljor och fetter skulle avskiljas och ätas upp av marklevande organismer. Efter kompostfiltrering och biologisk filtrering i sand skulle det klarnade vattnet ledas in i en luftigt lager med veckad geotextil (Infiltra) där den biologiska nedbrytningen drevs vidare. Till infiltralagret leddes också vatten från dusch, tvätt och handfat.  På detta sätt var tanken att partiklar och organiskt material skulle avskiljas till så låga nivåer att fortsatt infiltration och växtupptag blev möjligt i det underliggande resorptionsdiket. 

Till min resa till Kimberly var utmaningen att finna en lämplig utformning av tekniken utifrån lokala förutsättningar men också kunskapsunderlag för att kunna dimensionera den. Jag gjorde en ganska omfattande research om liknande applikationer (tex maskkompostering) som gav mig ledning om utformning och val av filtermaterial. Jag hade också med mig ett gäng olika idéskisser för hur vi skulle kunna bygga anläggningen.  Väl på plats var jag tillsammans med vår lokala partner Shelly van Der Molen och hennes man, och min grabb Kalle som var med på resan, runt på VVS- och byggfirmor och köpte på oss plastlådor, rördelar, geotextil och andra prylar. På den indiska marknaden i stan hittade vi kokosnötfibrer som vi som vi tillsammans med träflis och kompostjord som köptes från en närbelägen handelsträdgård. Grus och sand av rätta fraktioner hade våra parters redan fixat efter mina anvisningar. Två dagar senare var vi klara med pilotanläggningen!  

Anläggningen som belastades med gråvatten från en stor familj som lagade mycket mat och hade stor vattenförbrukning, följdes upp regelbundet upp av Shelly. Hon skickade bilder och skrev att:  ”It’s amazing, everything disappear” och it’s like ”hokus pokus”. Det var således med stor förväntan jag senare fick jag möjlighet att återvända och med andra experter inom Ecosanres för att undersöka anläggningen. Anläggningen hade då varit i drift i drygt ett år.  Under våren hade det regnat otroligt mycket och när vi flög in över Kimebrly var landskapet täckt av blänkande vatten. I Hull Street hade man fått stora problem med översvämningar. Dagvatten upplandat med orenat gråvatten stod på mark och gator utanför husen. Klagomålen hade varit många varför myndigheterna hade bestämt att överge iden med lokal gråvattenrening. När jag kom ned i maj 2007 var redan ett uppsamlingssystem anlagt för bortledning till ett öppet dike att par hundra meter från bebyggelsen.  

En av få platser i området som ej hade haft problem med översvämningar var den tomt där pilotanläggningen var placerad. Eftersom anläggningen skulle tas ur bruk kunde vi dissekera den bit för bit. Det var häpnadsväckande att se hur färska matrester i form av ris, bitar av tomater, grönsaker och potatis liksom fettklumpar låg synliga i mullfiltrets övre del, men som snabbt omvandlades till jord längre ned. Redan en knapp decimeter ned i mulchen var alla synliga matrester borta. Jorden var full av kompostmask och andra småkryp. Infiltrat hade beläggningar av biofilm i dalgångarna bottnar, men syntes i övrigt helt opåverkat. I den djupaste delen av resorptionsdiket där inspektionsrör var placerade, stod lite vatten som ännu inte hade hunnit infiltrera. Detta vatten var klart och luktfritt.   

Strax efteråt fick jag möjlighet att bygga ytterligare några testläggningar med mullfilter. Denna gång för sex nybyggda hus i Buffalo City som ligger i Östra Cap i Sydafrika. Här drev Ecosanres också ett pilotprojekt där syftet var att lösa sanitet för den typ av hus som ingick i det statsfinansierade projektet ”the Housing Program”. Detta program innebar att alla invånare Sydafrika skulle erbjudas ett enkelt boende med tillhörande försörjning med el, vatten och avlopp. I Buffalo City byggde vi anläggningarna lite annorlunda än pilotanläggnngen i Kimberly. Marken var bördigare och husen låg i en sluttning. För att förenkla och minska kostnader byggde vi Infiltrat med endast en bred vingformad dalgång av geotextil i gruslagret. Vi kunde också tack vare topografin bygga bräddavlopp från resorptionsdiket mot befintliga dagvattendiken.

Tyvärr lades Ecosanresprojektet ned strax efter att dessa anläggningar byggdes så information till boende och kontroll av anläggningarna försummades. Efter något år drift gjordes dock ett återbesök av forskare från universitetet i Grahamstown. Forskarna intervjuade de boende undersökte anläggningarna för att kunna bedöma hur anläggningarna fungerat. Det visade sig att tre av anläggningarnas mulch filter towers, hade tagits bort då man inte förstått deras funktion. De kvarvarande tre anläggningarna var hela och fungerade så som tänkt, dvs matrester och annat organiskt material bröts ned vattnet infiltrerade i mark.  

Läs gärna om mullfiltertekniken och hur den tillämpades och fungerade i Kimberly i min rapport för Ecosanres, länk Rapport GRW Hull Street  Efter att den svenska delen i projektet lagts ned fortsatte forskare i Sydafrika arbeta med test och utveckling av mulchfiltertekniken, se tex Mundy Castle: https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0011916409002124 

Hemma i Sverige såg jag att mullfiltertekniken som en möjlighet att ta hand om gråvatten från kolonistugor och sommarhus. Detta som ett billigt och enkelt alternativ till dyra och resurskrävande anläggningar med slamavskiljare och markbädd som kommuner i Sverige oftast kräver. En chans att testa denna möjligheten gavs i projektet ”Avlopp för koloniområden -utveckling och demonstration av lokala lösningar” ett projekt som initierats av Skarpnäcks Stadsförvaltning med ekonomiskt stöd från landstinget och den sk. Kretsloppsmiljarden. Bakgrunden till projektet var starka önskemål från kolonistugeägarna att kunna ha indraget sommarvatten och avlopp för diskvatten och enklare hygien. Man önskade också slippa dyra transporter av WC- och BDT vatten från centralbyggnadens toaletter och duschar.  

För köksavloppen togs en ny och mer svenskanpassad version av mullfiltertekniken fram och installerades vid tre stugor. Genom ett examensarbete och intresserade stugägare kunde anläggningarna testas och följas mycket noggrant. Anläggningarna belastades med olika mycket vatten och föroreningar, från normalt matberedning, disk och enkel hygien till mycket hög belastning där stugägarna fick tillföra extra mycket diskvatten, i form av hinkar med vatten med tillsats av olika mängder havregryn, potatis- och mjölkpulver, matoljor och diskmedel.  

Resultatet av uppföljningen var mycket positiva. Alla anläggningar fungerade felfritt under de två år som anläggningarna följdes. En sak vi varit oroliga för var huruvida djurlivet i filtret skulle överleva vintern. Men det var ingen fara. Redan efter några veckor att anläggningarna togs i drift andra året var djurlivet igång igen.

Uppföljningen visade att inte ens i de mycket högt belastade filtren uppstod lukt eller tendenser till igensättning. Även i det hårdast belastade filtret bröts matrester och tillsatta havregryn, potatismjöl och oljor mm ned på några veckor i den levande mulchen. Analyser av vatten före och efter mullfiltret visade att på en partikelreduktion och en BOD reduktion på över 70% i samtliga filter, vilket i filtret med högst belastning motsvarar en mineralisering på 400 g BOD7 per kvadratmeter och dygn. Detta är 50 till 100 gånger effektivare nedbrytning av organiskt material än vad som är möjligt med vanlig infiltration och markbädd! 

Sporrade av de goda resultaten i Sydafrika och i Listudden startade WRS Mullfilterbolaget i syfta att utveckla och sälja både Infiltra- och mullfiltertekniken. Båda teknikerna erbjöds kund som platsbyggda anläggningar. För ändamålet engagerades ett antal entreprenörer/läggare som under några år såldes ett hundratal anläggningar med Infiltra som förstärkningslager i infiltrationer och markbäddar (se ovan) . Mullfiltret blev särskilt efterfrågat av fastighetsägare med sommarhus på öar eller andra svåråtkomliga platser för grävmaskiner och slamtömning. Ett femtiotal anläggningar såldes varav det största byggdes på Svenska Högarna. Nyligen fick jag av min vän och kollega, Jan Olof Drangert, höra att den anläggning med mullfilter som jag ritat upp, för ett demo-hus för visning av ekologiska lösningar i Bangalore, Indien, fortfarande är i drift och fungerar bra. Eftersom många Indier i byggbranschen besöker demo-huset är det troligt att tekniken nu tillämpas på fler ställen i Indien.

Trots att sålda anläggningar fungerade bra och kunderna var mycket nöjda så uteblev lönsamheten, varför WRS 2020 bestämde att avveckla mullfilterbolaget. Information om mullfilterbolaget och de produkter som erbjöds kan läsas på hemsidan http://www.mullfilterbolaget.se/infiltra/). Då vi gärna vill att de erfarenheter och tekniker som tagits fram ska komma till nytta finns planer att lägga ut ritningar och bygganvisningar som ”open source”. Du får gärna höra av er till mig eller WRS med önskemål och frågor.