Innovationer
Jag tror mycket av min drivkraft har varit att visa hur ekologiskt tänkande kan omsättas till fungerande teknik. En del av de lösningar jag kommit på under min karriär har varit så viktiga att de förtjänar benämningen ”Innovationer”.
Sorterande avlopp
I början av 1990 talet var jag mer uppfinnare än konsult. Jag var uppfylld av idéer om att framtida avloppshantering skulle bygga på sortering, dvs att olika avloppsströmmar skulle hanteras var för sig, och att detta skulle åstadkommas genom urinsortering. Mats Wolgast var en pionjär inom området och inspirerade mig och många andra. Vid den här tiden visste vi egentligen väldigt lite om urinens innehåll och egenskaper. Att merparten av extraherat kväve och fosfor från människor avgavs via i urin hade vi fått från ett schweiziskt uppslagsverk, Ciba Gagy, men åsikterna om hur näringen var fördelad mellan avloppens olika fraktioner gick vitt isär hos de forskare som deltog i utvecklingsarbeten. Möjligheterna skapa smittsäkra kretslopp för näringsämnen syntes ändå väldigt goda, och vi hade idéer om hur det skulle göras både i den lilla skalan och i den stora.
En stark drivkraft till att urinsortering växte till en så stor rörelse under början av 90-talet, var KRAV odlarna såg möjligheten att med humanurin erhålla ett snabbverkande att gödselmedel istället för handelsgödsel som konventionella odlare använder.
läs mer…>>
Mullfilter
I arbetet inom forsknings- och utvecklingsprojektet Ecosanres kom jag att utveckla tekniken med Infiltra vidare vilket så småningom gav upphov till en teknik som vi i projektet kallade för ”mulchfilter” och som i Sverige senare marknadsfördes och såldes under namnet för ”mullfilter”.
Ecosanres uppgift var att utveckla och demonstrera teknik för torra urinsorterande avloppslösningar för utvecklingsländer. Ett av de större problemen man stötte i projektet, var hur gråvatten, dvs vatten från kök, tvätt och duschrum skulle tas om hand. Olika lösningar för behandling testades men ofta blev igensättning av mark och med luktande obehandlat gråvatten stående på marken utanför husen som följd.
läs mer…>>
Infiltra, kompaktfilter
Den första prototypen av Infiltra som testades i Svedden, se ovan, var mycket positiva. Den anläggning vi byggde där var endast 4 kvadratmeter stor, men behandlade avlopp från två hushåll utan problem. Nedbrytning av organiskt material var nästan fullständig och nitrifikationen hög. Den teknik vi använde byggde på principen jag benämner som ”controlled clogging”, en princip som man i amerikanska guidelines beskriver för att erhålla effektiv rening av avloppsvatten med infiltration.
Där liksom och i Norge förordas att infiltration byggs upp med smala grunda diken (trenches) i stället för stora sammanhängande bäddar som brukligt är i Sverige. Med en uppdelad infiltration i smala diken blir dikesbottnarna bli igensatta med anaerob biohud (clogged).
läs mer…>>
Torra våtmarker
1991 bestämde Sverige att alla kustnära tätorter från Norrtälje i öster till norska gränsen i väster med reningsverk över 10 000 person ekvivalenter skulle ha en kvävereduktion på minst 50%. De flesta verk i Sverige var vid den tiden byggda med överkapacitet och med biologisk rening med aktiv slam vilket medgav utbyggnad för kvävereduktion. En del reningsverk saknade emellertid biologiskt steg och där var möjligheterna att bygga ett steg för kvävereduktion svårare. Oxelösunds kommun hade ett verk dimensionerat för 14 000 person ekvivalenter som endast hade rensgaller, kemisk fällning och sedimentering. Den dåvarande chefen för tekniska kontoret, Hans Wallin, fann efter att ha konsulterat sina konsulter att byggande av ett traditionellt biologiskt steg vid reningsverket skulle bli mycket dyrt, och sökte därför efter en billigare lösning.
läs mer…>>
Levande skärmväggar
Vid anläggande av dammar för vattenrening är det önskvärt att skapa så lång uppehållstid som möjligt och att förse dammen med lämpliga växter för filtrering av partiklar och biologisk omvandling av organiska föroreningar. Öppna dammar med växtlighet endast vid stränderna är sällan lyckade, eftersom vattnet då kommer då kommer röra sig raka vägen mellan in- och utlopp, mitt i dammen, utan kontakt med växtligheten längs stränderna. Det traditionella sättet att förlänga uppehållstid i en sådan damm, är att placera ut hängande plastskärmar i dammen för att tvinga vattnet att röra sig längre sträckor. Detta är inte särskilt snyggt och skapar heller inte bättre betingelser för en ändamålsenlig (makrofytisk) växtlighet.
